Den traditionella familjestrukturen har förändrats

Familjeterapi ”kom” till Sverige i slutet av 1960-talet. Man hade konstaterat att individens ”symtom” påverkades av den familj hen levde i och att bara individuell terapi inte var tillräcklig för att hjälpa ”patienten” att må bra.

Familjeterapeuterna betraktade familjen som ett system som hade skapat ett samspel med egna kommunikationskoder och som dessutom gav olika roller till olika familjemedlemmar. Men insåg att ”systemet familjen” strävade efter att hålla en balans; man pratade om familjens termostatsfunktioner. Termostatens funktion är att balansera temperaturen i ett hus (om det är kallt ute så höjs värmen inne) eller i kroppen. Exempelvis: om den som i familjen betraktades som ”psykiskt sjuk” blev ”frisk” gjorde systemet en annan familjemedlem till ny ”patient”. Dessutom konstaterades att även familjens kommunikationsmönster påverkade familjemedlemmarnas psykiska hälsa. Bland många andra pionjärer inom familjeterapin på 60- och 70-talet i världen kan man nämna Virginia Satir, Salvador Minuchin och i Sverige Johan Cullberg, Gunnar och Bente Öberg och paret Piltz och Gustavsdottir. 

Den som är nyfiken att läsa om forskning och familjeterapi kan följa den här länken: https://www.sfft.se/dokument/Familjeterapifungerar2015-03-09.pdf

Mycket har förändrats i världen sen 60-talet. Den traditionella familjestrukturen och föräldraskapet har förändrats i grunden och genusperspektivet ger oss ständigt nya sätt att beskriva och uppleva relationer. Vi lever i en konstant förändring som påverkar alla våra relationer. Vi har omedelbar tillgång till informationen och världen har samtidigt blivit både mer begriplig och mindre hanterbar. Framförallt i den rika världen kan vi inte längre lägga våra relationer på traditionsbjälkarna för att dessa bjälkar blir allt mer diffusa. Det som var en sanning igår är inte längre en sanning idag. Som ett exempel på den instabilitet vi lever i kan vi ta Covid-19 som från en dag till en annan dag har omkullkastat många absoluta politiska, ekonomiska och relationella sanningar.

Mitt i den här kaotiska och skiftande realiteten överlever vårt medfödda behov av relationer. Fortfarande kan vi gång på gång konstatera att inget ”Jag” kan existera utan ett ”Du” som filosofen Martin Buber uttryckte på 1920-talet. Fortfarande framkallar en separation en enorm psykisk smärta även om vi vet att det inte finns några garantier i livet. Det är inte ovanligt att vi mitt i kaoset tappar kontakten med kärleksspråket. Är vi relationslata? Är alla skilsmässor och separationer nödvändiga? Det tror jag inte på. Det är möjligt att återskapa glädje och framtidshopp i våra nära relationer. Det handlar om vilja och även om ett medvetet arbete. Det kan jag konstatera efter mer än tjugo år som familjerådgivare.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *