Kriser är en del av våra kärleksförhållanden. Våra känslor för en annan människa förändras ständigt. Olika faktorer kan påverka våra viktiga relationer; hälsoproblem, ekonomin, problem på jobbet, stress, oväntade händelser som drabbar oss, etc. 

Ibland tar vi varandra för givna och glömmer att ge relationen den näring som ett kärleksförhållande behöver. Ibland upptäcker vi det när det är alldeles för sent. Det kan även hända att vi tar med oss spöken från det förflutna som vi inte har blivit fria från i våra vuxna relationer. 

Att i våra nära relationer välja tystnaden i stället för dialogen är en destruktiv väg. Det som är farligt är inte det som sägs utan det som inte sägs i relationen.  

När det krisar till i våra kärleksförhållanden kan vi känna att hela vår värld raserar. Inte minst när det finns barn i familjen. Men kriser ger oss även möjligheter att växa som individer och att förbättra våra relationer. När krisen är framme kan det vara till stor hjälp att snarast möjligt prata med någon utomstående. Dialogen kan leda till en nytändning. Dialogen gör underverk. När vi uttrycker det som vi bär inombords blir vi verkligare och sannare.


Både inom kommunal och privat familjerådgivning gäller sekretess för alla uppgifter som enskild lämnat i förtroende eller har inlämnats i samband med rådgivningen (OSL 26:3). Familjerådgivaren får inte föra journaler eller dokumentera något överhuvudtaget. Eventuella minnesanteckningar ska makuleras i samband med att kontakten avslutas.

Undantag till lagen (OSL 8:1) gäller vid följande situationer:

Anmälningsskyldighet om familjerådgivaren får kännedom om att barn far illa (SoL 14:1 3:e st.)

Vittnesplikt i domstol (RB 36:5).

Möjlighet att polisanmäla misstanke om vissa brott mot minderårig (OSL 10:21) föreligger vid brott mot liv och hälsa (BrB kap. 3), brott mot frihet och frid (BrB kap. 4), sexualbrott (BrB kap. 6) och könsstympning mot kvinnor (lag 1982:316).

Sekretess hindrar inte att familjerådgivningen lämnar uppgift till polis- eller åklagarmyndighet (OSL 10:23). Detta gäller när det föreligger misstanke om:

  • brott som ger fängelse minst ett år
  • försök till brott som ger fängelse minst två år
  • försök till överföring av allmänfarlig sjukdom.